Moderaterna – Ekoturism – naturlig reslust som gör skillnad

28 december, 202128 december, 2021

Ministern duckar för bedrägeriet

Kan vi lita på löften från statliga bolag? Sveaskog har kraftigt minskat skyddet av skog i södra Sverige, samtidigt som bolaget har ökat sitt skogsinnehav i samma del av landet. Genom att inkludera sålda skogar har Sveaskog vilselett ägare och allmänhet. I början av december togs bedrägeriet upp i riksdagen. Ett undanglidande svar från näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson borde oroa även övrig skogsnäring.

Allt för att skyla över ett kraftigt minskat skydd av skog i landets södra delar.

Sveaskogs löfte är från april 2002, då en miljöpolicy antogs av styrelsen. Där utlovades att 20 procent av den produktiva skogen nedanför fjällskogarna skulle avsättas till naturvård. Andelen skulle vara lika stor i alla skogsregioner, vilket bland annat innebär att tio procent av skogarna med högst naturvärden ska klassas som naturvårdsskogar. Detta är särskilt viktigt i södra Sverige, där bara runt fyra procent av skogarna är formellt skyddad. Dessutom är priset för att skydda sydliga skogar åtminstone tre gånger högre än i norra Sverige. Och i söder växer skogen snabbare och ligger närmare sågverk och massafabriker. Två centrala aspekter för skogsindustrin.

Trots att 20 år snart har gått har Sveaskog aldrig i detalj redovisat sitt löfte. Mig veterligen har inte heller den ideella naturvården på allvar krävt att så sker. Däremot går det att skapa en fragmentarisk bild av händelserna fram till idag. Redan hösten 2007 hävdade Sveaskog att målet var nått i ett pressmeddelande. En informationsbroschyr från 2012 bekräftade ambitionerna, men avslöjade även att skyddet minskade i söder. En kontrollräkning av bolagets ekologiska landskapsplaner från 2017 tidigare i höstas, visade att över 150 naturreservat i Naturvårdsverkets ägo hade inkluderats i redovisningen. Allt för att skyla över ett kraftigt minskat skydd av skog i landets södra delar.

Om Naturvårdsverket skulle köpa dessa skogar hamnar prislappen på minst en halv miljard kronor, kanske det dubbla.

Och det handlar inte om lite fusk i marginalen. Istället har ett av landets största naturvårdsbedrägerier rullats upp. Totalt fattas nästan 10 000 hektar värdefull skog i mellansvenska blandskogsregionen och i södra lövskogsregionen. Om Naturvårdsverket skulle köpa dessa skogar hamnar prislappen på minst en halv miljard kronor, kanske det dubbla. En annan relevant jämförelse är, att fusket handlar om nästan lika mycket skog som skyddas i alla nationalparker söder om Dalälven.

Sveaskogs systematiska bedrägeri har varit känt sedan midsommar, då TV4 avslöjade fusket i två inslag. I augusti gjordes en anmälan till FSC, som fortfarande utreds. Samtidigt informerades även miljö- och näringsdepartementet. Nu i början av december togs fusket upp i riksdagen av Elin Segerlind (V) från Dalsland. Den skriftliga frågan till Karl-Petter Thorwaldsson löd om den nytillträdde näringsministern hade för avsikt att se till att bolagets tidigare löften om avsatta naturvårdsarealer i södra Sverige uppfylls?

Hade anklagelserna varit ogrundade, hade näringsministern säkerligen påtalat det.

Näringsministerns svar var kort och vagt. Statsrådet yttrade sig inte ens i sakfrågan. Det vill säga om Sveaskog ska hålla sina löften. Inte heller ett ord om att bolaget har fört allmänhet, politiker och skogscertifieringen FSC bakom ljuset med manipulerade underlag. Hade anklagelserna varit ogrundade, hade näringsministern säkerligen påtalat det. Men i stället nöjde sig Karl-Petter Thorwaldsson med att försäkra att regeringen har höga ambitioner för hållbart företagande, statliga bolag förväntas agera föredömligt, bolagets styrelse har det övergripande ansvaret och regeringen för en dialog med Sveaskog.

Men under det gångna året har Sveaskogs styrelse varit oförmöget att hantera fusket. Nu väljer ansvarig minister att försöka sopa naturvårdsbedrägeriet under mattan. Därmed landar debatten om skogsnäringens frihet under ansvar på en ny, högre och mer riskfull nivå. Om landets största skogsbolag tillåts fuska utan följder, varför ska då övriga bolag sköta sig? Nyligen rapporterade Aftonbladet om illegala avverkningar i västra Ukrainas skogar. Tidningen riktade tuff kritik mot köparen IKEA. När Sverige själv inte förmår beivra uppenbart fusk, då öppnas dörren för avslöjande reportage om vårt skogsbruk i internationell media och i rapporter till EU. Något som kan skaka svensk skogsindustri i dess grundvalar, och bli en upprepning av vad som hände på 90-talet.

Till och med Moderaternas miljö- och klimatpolitiska talesperson, Jessica Rosencrantz, verkar vara lite bekymrad.

Svaret från Karl-Petter Thorwaldsson avslutar inte heller debatten om skyddade skogar i södra Sverige. Flera partier är missnöjda med svaret. Elin Segerlind från Vänsterpartiet säger i en kommentar att Sveaskogs agerade är orimligt och ger en missvisande bild av läget för den skyddade skogen. Bolaget sysslar med ett oroväckande siffertrixande och anklagelserna måste följas upp.

Amanda Palmstierna, som sitter i riksdagen för Miljöpartiet, svarar att detta är oacceptabelt. ”Sveaskog måste omedelbart ge insyn i siffrorna. Transparens och naturskydd på riktigt är en grundbult för Sveaskog som statligt bolag.” Till och med Moderaternas miljö- och klimatpolitiska talesperson, Jessica Rosencrantz, verkar vara lite bekymrad. Visserligen förutsätter hon att Sveaskog rapporterar korrekt kring skyddade arealer. Men om det inte sker, är det upp till regeringen att vidta åtgärder.

För Centern handlar äganderätten i skogen kanske främst om industrins behov av billig skogsråvara.

Jag har även bett Centerpartiet att kommentera Sveaskogs naturvårdsarealer. Partiet har ju sedan länge äganderätten i skogen högt på sin agenda. Dessutom förespråkar man ännu mer frivillighet när värdefulla skogar ska skyddas. Jag hade därför förväntat mig att Centern höjde rösten när frivillighet och äganderätt missbrukas. Särskilt om det är stora statliga Sveaskog som trixar, men även små privata skogsägare som riskerar att drabbas av internationell kritik. Men partiet väljer att tiga. Varför är svårt att förstå, men kanske är det ändå inte helt ologiskt. För Centern handlar äganderätten i skogen kanske främst om industrins behov av billig skogsråvara. En koppling som ekonomijournalisten Per Lindvall nyligen påtalade i en omtalad krönika i Dala-Demokraten.

Däremot är våra politiker inte okänsliga för opinionsyttringar bland allmänheten. Särskilt inte ett valår. I samband med avslöjandet i TV i somras krävde Naturskyddsföreningen korten på bordet, men har sedan valt att ligga lågt. Den tiden är nu förbi. När ansvarig minister blundar för ett omfattande naturvårdsbedrägeri, då är det hög tid för den ideella naturvården att agera.

27 februari, 202027 februari, 2020

Moderaterna borde besöka Tiveden

Vi behöver inte mer skyddad skog. Det var budskapet från John Widegren, Moderaternas landsbygdspolitiske talesperson, på Svenska Dagbladets debattsida för ett par veckor sedan. Det bärande argumentet är att sågverk, pappers- och massabruk behöver en säker tillgång på skogsråvara för att skapa exportintäkter till Sverige. Då får inte fler reservat stå i vägen. För enligt Moderaterna finns det nämligen bara ett sätt att bruka skogen – att hugga ner den och tillverka papper, virke, flis och annat av träden. I bästa fall känner inte den moderata partitoppen till att det finns en annan näring, som just i skyddade skogar kan skapa både jobb och exportintäkter. I värsta fall vill partiet mörka att naturturismen är ett alternativ till vanligt skogsbruk. Därför undrar jag om Moderaterna ser till landsbygdens, skogens och markägarnas bästa? Eller om det finns andra intressen, som fått partiet att överge tidigare löften och mål utstakade under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister?

Men det är väl egentligen inte det som skaver,
utan att importerad råvara kostar mer.

Sverige är världsledande när det gäller export av papper och massa. En export som under lång tid bidragit till sysselsättning och välfärd runt om i Sverige. Men nu skärps huggsexan om det gröna guldet, och önskelistan på allt som skogen ska fixa blir allt längre. Allt från nya förpackningar till banbrytande produkter i form av textilier, läkemedel och biodrivmedel. Ur det perspektivet är det logiskt att biologisk mångfald och naturskydd blir ett hot för de stora sågverken och massa- och pappersbruken. En bransch som redan lider av en besvärande överkapacitet och tvingas importera skogsråvara från andra länder. Det skriver även Johan Widegren i klartext i sitt inlägg. ”De (skogsindustrin) behöver garanteras råvara för att slippa importera virke från länder med mindre klimatsmart skogsbruk.” Varför svensk skogsråvara är mer klimatsmart än importerade träd från Norge, Lettland eller Estland förklaras inte. Men det är väl egentligen inte det som skaver, utan att importerad råvara kostar mer.

Vidare menar Moderaterna att mer naturskydd är dåligt för skogsägaren. Utgångspunkten är att markägarens intresse alltid sammanfaller med skogsindustrins, men så är det inte. Många skogsägare vittnar om priser som länge stått och stampat, och om virkesköpare som med lock och pock vill få markägaren att avverka. Den som tvivlar på det, kan granska statistik från Skogsstyrelsen. Där syns även tydligt hur marknaden styr priset på svensk skogsråvara. Efter stormen Gudruns framfart i början av 2005 föll priset på granmassaved med 20 procent. Å andra sidan betyder mer skyddad skog att utbudet av skogsråvara minskar, vilket pressar priset uppåt. Det gynnar skogsägarna, men är sämre för skogsindustrins vinstmarginal. Många markägare är positiva till att skydda sin skog, om de får vettigt betalt. Därför är det märkligt att LRF Skogsägarna skriver till regeringen att de inte vill ha mer skyddad natur, när detta ofta är en bra affär för medlemmarna. När ett naturreservat bildas får markägaren marknadsvärdet plus 25 procent i så kallad intrångsersättning. Man fortsätter som ägare och har dessutom fortsatt tillgång till jakt, fiske, egen rekreation och möjligheten att satsa på turism. I mina ögon ett ytterst fördelaktigt upplägg. Det är här en av få gånger, som någon faktiskt både kan äta kakan och ha den kvar. Men om dessa affärsmöjligheter berättar sällan länsstyrelsen, Naturvårdsverket och än mindre ledningen för LRF Skogsägarna. Frågan är med andra ord om Moderaternas utspel verkligen handlar om skogsägarnas väl och ve? Eller handlar det egentligen om skogsindustrins önskan om mesta möjliga råvara till lägsta pris?

När SCA, Stora Enso, Billerud och andra exporterar massa och papper till utlandet blir det däremot noll kronor i momsintäkter till vår gemensamma välfärd.

Det kan i så fall förklara varför debattinlägget inte med ett ord nämner en av landsbygdens verkligt gröna och växande näringar: natur- och ekoturismen. Ett annat skäl kan givetvis vara djup okunnighet hos Moderaterna om en verksamhet, som under rätt villkor skapar fler jobb och större ekonomiska värden än skogsbruket i en skog som är tänkt att skyddas. Idag är nämligen turismens exportvärde på 144 miljarder kronor lika stort som skogsindustrins. Men en viktig skillnad är att de utländska besökarnas konsumtion i Sverige genererar momsintäkter till staten på nästan 20 miljarder kronor. När SCA, Stora Enso, Billerud och andra exporterar massa och papper till utlandet blir det däremot noll kronor i momsintäkter till vår gemensamma välfärd.

Givetvis går inte alla utländska turister på skogspromenad. Däremot är svensk natur, där vackra och orörda skogar ingår, en av våra främsta reseanledningar. Därför är det rimligt att uppskatta naturens bidrag till vår turismexport till 36 miljarder och momsintäkterna från internationella besökare till bortåt 5 miljarder kronor. Och diskussionen handlar ju inte om att hela Sverige ska förvandlas till ett enda stort rekreationsområde. Det är en helt orimlig ståndpunkt, som mig veterligen ingen förfäktar. Frågan gäller hur en viktig del av redan skyddade skogar, och flera av framtidens reservat och nationalparker, kan brukas på bästa vis till förmån för biologisk mångfald, landsbygd, markägare och övriga i Sverige.

En näring som skapar sysselsättning i hela landet.
Det var sant för 50 år sedan, men påståendet blir allt mer ihåligt.

Skogsindustrin vill gärna påskina att man är landsbygdens främsta jobbmotor. En näring som skapar sysselsättning i hela landet. Det var sant för 50 år sedan, men påståendet blir allt mer ihåligt. Siffror och statistik talar ett tydligt språk. År 1976 sysselsatte skogsbruket nästan 32 500 personer på årsbasis. Idag 40 år senare är siffran 16 356 enligt Skogsstyrelsen. Hälften av jobben är alltså borta. Samma trend syns i de kommande förädlingsleden. Enligt Skogsindustrierna fanns det 1970 nästan 350 sågverk. Idag återstår 140 verk. I Norrland halverades nästan antalet mellan 2001 och 2011. Nu hittar jag bara 23 sågverk i norra Sverige, som direkt eller indirekt är medlemmar i Skogsindustrierna. Av dessa ligger åtta sågverk i inlandet och resterande 15 längs kusten. De flesta inlandskommuner i norr saknar alltså idag ett större sågverk, och antalet sysselsatta på sågverken minskar enligt SCB:s databas. Från drygt 15 000 (1993) till färre än 11 000 anställda 20 år senare. Samma strukturrationalisering genomgår även skogsindustrins hjärta: pappers- och massabruken. Under 20 år försvann nästan hälften av jobben. Drygt 37 000 (1993) blev färre än 20 000 (2013).

Inom svensk natur- och ekoturism är trenden den motsatta. Det är en näring som spirar och som i framtiden har goda möjligheter att blomstra i skyddade skogar. Där, i naturreservat och nationalparker, kan besöksnäringen med rätt villkor skapa avsevärt större ekonomiska värden och minst tio gånger fler arbetstillfällen än ett traditionellt skogsbruk. Jämförelsen bygger på att sågverk, massafabriker och pappersbruk exkluderas, men som framgår av siffrorna ovan ligger dessa industrier allt mer sällan i de mest utsatta glesbygdskommunerna. Därför vill jag tipsa landets gles- och landsbygdskommuner, den moderata partitoppen och andra intresserade att besöka Tivedens skogar. Här kan nämligen framtidens möjligheter beskådas redan idag.

Relationen ett till tio till naturturismens fördel är alltså ingen överdrift,
i vart fall inte i Tiveden.

I samverkan med Laxå kommun och ett pågående utvecklingsprojekt har jag kartlagt Tivedens natur- och ekoturism under säsongen 2018. I korthet visar studien att Tivedens skogar, med nationalparken som huvudattraktion, genererar över 80 000 gästnätter. Något som gav turismintäkter på drygt 18 miljoner kronor och bidrog till drygt 30 arbetstillfällen på årsbasis. Till detta ska läggas ytterligare några miljoner kronor för lokala inköp av livs- och drivmedel, som kartläggningen inte fångade upp. Vidare visar studien att under både vår och höst finns det ledig kapacitet och att turismens förädlingsgrad, mätt i konsumtion per dygn och besökare, är låg. Därför är det rimligt att anta att traktens turismintäkter kan fördubblas om fler besökare väljer att stanna längre, äta gott, sova skönt och unna sig fler guidade naturupplevelser. Med andra ord, bortåt 25 nya jobb kan skapas fram till 2030, utan att antalet besökare under de populäraste sommarveckorna måste öka. Att en sådan tillväxt är möjlig visar ett av Tivedens större företag, där omsättningen mellan 2009 och 2018 ökade med nästan 140 procent.

Underlaget från Tivedens skogar blir än mer intressant när naturturism jämförs med vanligt skogsbruk. Dagens 30 turismjobb i Tiveden kräver drygt 75 hektar skog per arbetstillfälle. Det ska jämföras med att varje årsarbete inom skogsbruket i snitt behöver nästan 1 400 hektar. Relationen ett till tio till naturturismens fördel är alltså ingen överdrift, i vart fall inte i Tiveden. Därtill ska läggas naturturismens potential att fördubbla omsättning, gästnätter och sysselsättning. En sådan kalkyl borde till och med stämma till eftertanke i Moderaternas partitopp. Där finns ju duktiga borgerliga ekonomer, som borde inse att om man vurmar om landsbygden, markägarna, skogens mångfald och Sveriges bästa, då finns det goda skäl att ompröva ett utspel, som i annat fall lätt uppfattas som en beställning från skogsindustrins största bolag.

12 januari, 201930 januari, 2019

Att förevisa vilda älgar och erotisk film

De senaste veckorna har en omfattande debatt rasat om Moderaternas försök att höja momsen för landets naturguider. Svenskt Näringsliv har rapporterat om effekterna i norr. Fiskejournalen har publicerat viktiga nyheter där Centern och Socialdemokraterna har lovat att arbeta för en bibehållen låg moms. Själv intervjuades jag i veckan av Land och mitt tidigare blogginlägg Företagsfientligt, okunnigt och dåligt har fått stor spridning inom besöksnäringen. Samtidig har moderata företrädare försökt svara på kritiken. De har inte haft det helt lätt, men det hedrar dem att de försöker och när någon argumenterar, då försöker jag lyssna. Däremot hade jag inte väntat mig att de moderata motargumenten skulle leda till en erotisk nattklubb i Belgien. Men låt oss ta det från början.

Att värna attraktionskraften i Sveriges främsta reseanledningar, som ofta är naturbaserade, är helt nödvändigt om besöksnäringen ska fortsätta att skapa jobb och tillväxt runt om i hela Sverige.

Dagen innan Lucia beslutade en majoritet i riksdagen att redan till sommaren återställa momsen på naturguidningar till 25 procent. Det innebär att företag som erbjuder guidade upplevelser i svensk natur får dagens moms på sex procent fyrfaldigad. Nu är förslaget ute på remiss och förhoppningsvis kommer svaren handla om naturturismens konkurrens- och växtkraft. Att värna attraktionskraften i Sveriges främsta reseanledningar, som ofta är naturbaserade, är helt nödvändigt om besöksnäringen ska fortsätta att skapa jobb och tillväxt runt om i hela Sverige. Men det handlar även om att tillgängliggöra fantastisk natur för fler, skapa ekonomiska mervärden kring skyddade områden, och stimulera en mer hållbar och klimatsmart utveckling på landsbygden.

Våra argument har också handlat om lika villkor för städernas och landsbygdens reseanledningar. Tillsammans med nationalekonomen Stefan Fölster skrev jag ett debattinlägg på Dagens Samhälle innan jul.
”Därför är det olyckligt att Moderaternas nyligen antagna budgetreservation innehåller förslag om kraftigt höjd moms för naturguider, medan storstädernas musik, teater, idrott och annan kultur ofta är momsbefriad och sällan beskattas med mer än sex procent i moms. Förslaget lär öka klyftorna mellan stad och land och kommer inte tjäna Sverige som attraktivt resmål.”

Det moderata svaret i mellandagarna blev överraskande positivt.
”Landsbygdens konkurrenskraft måste stärkas och principiellt är vi inte emot en låg moms på naturguider. Men reformen har varit otydlig, byråkratisk och få företag har fått ta del av den. Det är långt ifrån tillräckligt och mer behöver göras” skrev två moderata riksdagsledamöter.

Och med en liknande formulering bemöttes även kritiken i Land.
”Momssänkningen för turistguider var ingen dålig reform, men den var för smal och för få företag kom i åtnjutande. Vi har gjort avvägningar där stora breda reformer prioriterats.”

Några av de stora breda reformerna som gynnar landsbygden är enligt Moderaterna avskaffad flygskatt, stopp för inventering av skogarnas nyckelbiotoper och sänkt skatt på bensin och diesel. Däremot verkar inte förslag som både värnar framtidens klimat och bidrar till nya jobb på landsbygden stå särskilt högt på Moderaternas agenda.

Att gå en rond mot Lagrådet, som samlar några av landets kunnigaste jurister, är ingen enkel match.

Den moderata logiken att momssänkningens begränsningar ska rättas till med återställd högre moms för alla naturguider är också svår att begripa. Jag utesluter inte andra sätt att lagstifta på området, men upplägget att likställa förevisning av naturområde med besök i djurparker är enligt min mening en tillfredsställande lösning som minskar klyftan mellan stad och land. Att forsränning, hundspann och turridning ännu inte fått ta del av den lägre momsen är inte den förra regeringens fel. Den kritiken bör riktas mot Skatteverket som nitiskt försökt begränsa reformens omfattning.

En annan moderat invändning, hämtad från Skatteverket och Lagrådet, är att den sänkta momsen kan strida mot EU-rätten. Ett tufft argument att knäcka för oss som saknar juridisk spetskompetens på området. Att gå en rond mot Lagrådet, som samlar några av landets kunnigaste jurister, är ingen enkel match. Däremot kan man ju tycka att lagstiftning, även den som styr EU:s regelverk, borde vara begriplig och förutsägbar för oss medborgare.

Det är EU:s så kallade mervärdesskattedirektiv, som styr medlemsländernas lagstiftning när det gäller moms. I direktivets tredje bilaga (sidan 69) finns en förteckning över varor och tjänster som enligt EU kan beskattas med lägre moms. Visserligen saknas, åtminstone på den sidan, en förklaring till urvalet av undantag, men någon tanke fanns rimligen hos lagstiftarna. Jag tycker mig urskilja minst tre principer. Den första handlar om att livets nödtorft inte ska överbeskattas. Här ger bilagan exempel som att lägre moms är möjlig för livsmedel, sjukvård, läkemedel, sophämtning och begravningar. Den andra principen verkar ha som mål att uppmuntra andlig utveckling i en sund kropp. Därför kan momsen sänkas för bland annat böcker, tidningar, radio, teater, konserter och idrott. En tredje ambitionen förefaller vara att gynna internationell gemenskap. Rimligt då EU är sprunget ur ett projekt för fred och säkerhet i Europa, och där frihandel och fri rörlighet är unionens grundvalar. Lägre moms för turismtjänster som hotell, nöjesparker, camping, persontransporter och andra kulturella evenemang blir då logiskt.

På det hela taget en ganska träffande beskrivning av den verklighet som Sveriges naturguider har haft att hantera de senaste decennierna.

Jag avundas inte Skatteverkets uppdrag att avgöra vad som är vad, och dra gränser mellan olika verksamheter. Oavsett hur gränserna dras blir resultatet lätt bisarra inkonsekvenser som hängs ut i media. Låt mig nämna några exempel från de senaste åren. Häst och vagn räknas som persontransport, men hundspann gör det inte. Lektioner i ridhus anses vara idrott, men ridning i skogen är det inte. Inträde till djurpark ingår i den lägre kulturmomsen, medan en guidad älgsafari inte gjorde det. I vilken mån dessa dragna gränser är förenliga med EU-rätten vet jag inte. Däremot blev jag varse att när den förra regeringen med goda argument föreslog en lägre moms för förevisning av naturområde, då svarade Lagrådet att detta inte var förenligt med EU:s regelverk.

I sitt korta svar till regeringen i slutet av maj 2017 skriver Lagrådet att lagändringen förväntas skapa gränsdragningsproblem, är otydligt utformad och att förslaget framstår som mycket oprecist. Lagrådet hävdar att denna bristande precision innebär osäkerhet för de skattskyldiga. På det hela taget en ganska träffande beskrivning av den verklighet som Sveriges naturguider har haft att hantera de senaste decennierna.

Den tunga invändningen avlossas längre ner när Lagrådet avfärdar tanken att förevisning av naturområde kan likställas med inträde till djurparker.
”Redan det förhållandet att tillträdet till naturen inte är avgiftsbelagt utgör en väsentlig skillnad. Skillnaden mellan ett besök i en zoologisk trädgård och till exempel deltagande i en jakt- eller fisketur torde vara påtaglig. Det kan därför enligt Lagrådets mening inte finnas grund för att anse att skatteneutralitetsprincipen motiverar en lägre skattesats för de aktuella förevisningarna.”

För att ge ytterligare tyngd i sin argumentation hänvisar de namnkunniga juristerna till en EU-dom på området. En vägledande dom som rimligen borde handla om hur en djurpark definieras eller om guidningar enligt EU-rätten kan ske utanför en inhägnad. Att luta sig mot en tvist som behandlar något annat och där skillnaden, för att använda rådets egen formulering, ”torde vara påtaglig”, riskerar att uppfattas om ologiskt och ohederligt.

En tvist som handlar om hur begreppet ”biograf” ska tolkas när erotisk film förevisas i enskilda bås i det belgiska bolagets Erotic Center BVBA:s lokaler.

Men så är fallet. Underlagets enda citat från en vägledande dom hämtas från EU-domstolens avgörande den 18 mars 2010 i målet C-3/09. En tvist som handlar om hur begreppet ”biograf” ska tolkas när erotisk film förevisas i enskilda bås i det belgiska bolagets Erotic Center BVBA:s lokaler. På vilket sätt den domen är relevant för Lagrådets uppfattning framgår inte. Inte heller lyckas jag hitta något principiellt resonemang i domen som bringar klarhet i frågan om inträde till en djurpark kan likställas med betalningen till en naturguide. Varför Lagrådet över huvud taget refererar till domen förstår jag inte, men respekten och förtroendet för högre juridiska instanser fick sig en törn.

Kanske är det en tröst att det inte är första gången som Lagrådet sätter sig på tvären mot progressiva reformer. Jan Bergqvist (S), tidigare riksdagsledamot, hävdade i en artikel i Dagens Nyheter i juni 1995 att Lagrådet genom historien har motsatt sig åtta timmars arbetsdag, utökad semester, barnavårdslagen och kvinnliga domare.

Därmed faller ännu ett moderat argument platt till marken. Läxan, för både moderater och oss andra, borde bli att vara mer källkritiska när vi bedömer våra högsta juristers sanningar. Nästa vecka hoppas jag att förslaget att höja momsen för Sverige naturguider går i graven.
Det är bra för alla inblandade.

17 december, 201817 december, 2018

Varför gjorde vi inte läxan 2012?

Sveriges miljöbudget skärs ner kraftigt nästa år. Det är åtminstone läget efter att riksdagen klubbade den moderata budgetreservationen förra veckan. Naturvänner är med all rätt arga. Många är dessutom överraskade, men det borde vi inte vara. Moderaternas bantade miljöbudget är ingen blixt från en klar himmel. Förslagen har varit kända länge. Därför är det hög tid att vi ställer oss frågan om hur arbetet med biologisk mångfald och naturskydd kan breddas och inkluderar många fler borgerliga politiker.

Naturvårdsverkets ledning försöker få en överblick av vad som gäller för nästa budgetår. Myndighetens verksamhet ska bantas med över 2 000 miljoner kronor. Björn Risinger, verkets generaldirektör, är bekymrad och säger till nyhetsportalen Altinget att beslutet innebär väldigt omfattande nedskärningar på områden som miljö, klimat och naturskydd.

Den landsomfattande nyckelbiotopsinventering, som inleddes tidigare i år, verkar vara ett särskilt rött skynke för Moderaterna.

Moderaternas vilja att driva sin egen budget ända in i kaklet uppmärksammades ganska sent. Deras ståndpunkter kring miljö, klimat och naturskydd är dock kända sedan länge. Redan förra året varnade ledande företrädare från Naturskyddsföreningen i Svenska Dagbladet för förslag om kraftiga besparingar på anslagen till biologisk mångfald. Moderaterna ville spara mest, tätt följda av SD, men även kristdemokrater, liberaler och centerpartister föreslog stora minskningar för naturskyddet.

På sidan 97 i sin budgetmotion skriver Moderaterna att de senaste fyra åren har präglats av en ineffektiv miljö- och klimatpolitik. Går vi vidare till Moderaternas motion (2018/19:2947) angående Allmän miljö- och naturvård framträder två skäl till de kraftiga nedskärningarna. Dels omprioriteringar med ökade satsningar på Östersjön, men även att den rödgröna regeringen har misskött skogspolitiken och skapat osäkerhet för skogsägarna. Den landsomfattande nyckelbiotopsinventering, som inleddes tidigare i år, verkar vara ett särskilt rött skynke för Moderaterna.

Äganderätt och konventionellt skogsbruk går med andra ord före biologisk mångfald när Moderaterna får bestämma. Inte särskilt förvånande för den som följer svensk politik och ingen ny moderat ståndpunkt. Det får mig att minnas Maciej Zarembas hyllade reportage ”Skogen vi ärvde” i Dagens Nyheter. I sin sista och femte del Skönheten och odjuren – så drivs människan ut ur skogen påstår han att det sköna saknar ombud och frågar sig varför vi måste hänvisa till rödlistade arter för att få lov att värna skogen? Det är en fängslande och ytterst tänkvärd text om de låsningar som naturvårdens ensidiga fokus på rödlistade arter skapar. Bland annat hänvisar Maciej Zaremba till Roger Olsson, tidigare redaktör för Sveriges Natur. ”Han ser det som ett misslyckande för miljörörelsen att den inte ser människan för de rödlistade arterna. Då blir det massaved – mot mesar.”

Det blev dock mest bara tyst – varken självrannsakan eller nyfikna samtal om alternativa vägar. Och nu står vi här med en moderat miljöbudget.

Det är en lika relevant och angelägen slutsats idag som våren 2012, då reportageserien i DN var i stort sett på alla naturvänners läppar. Jag läste alla delarna med stor behållning, men minns den sista delen särskilt väl. Äntligen en startpunkt för en konstruktiv dialog tänkte jag. Något vi kan ta avstamp från för att lyfta blicken, att tilltala fler och diskutera fler lämpliga verktyg. Det blev dock mest bara tyst – varken självrannsakan eller nyfikna samtal om alternativa vägar. Och nu står vi här med en moderat miljöbudget. Minus 2 000 miljoner kronor till naturvård och klimatarbete är givetvis något som främst Moderaterna och övriga borgerliga partier ska ställas till svars för. Men jag menar att även vi själva har ett ansvar. Varför blir det alltför ofta massaved mot mesar och varför plockar vi inte upp fler verktyg ur lådan?

På en punkt är jag inte överens med Maciej Zaremba. Det sköna har visst ett ombud. Något som kan överföras i termer, som även borgerliga kommunalråd på landsbygden lystrar till. Det är här som natur- och ekoturism kan göra skillnad. Som ett komplement som breddar arbetet med biologisk mångfald och tillför en ekonomisk dimension. Naturturismföretagen (tidigare Ekoturismföreningen) har visat att vacker och vild svensk natur redan idag drar in 4 500 miljoner i momsintäkter* till staten och då enbart från internationella besökare. Sedan tillkommer momsen från de svenskar som väljer att semestra på hemmaplan, istället för att resa utomlands. Och med 175 000 sysselsatta är turismen arbetsintensiv och genererar många fler miljarder i kommunalskatt, sociala avgifter och andra pålagor.

Det sköna har visst ett ombud. Något som kan överföras i termer, som även borgerliga kommunalråd på landsbygden lystrar till.

Nyckelbiotoper i all ära, men det finns fler användbara argument som betydligt fler politiker är mottagliga för. Fler naturvänner behöver få upp ögonen för att traktens natur- och ekoturismföretagare är naturvårdens partners. Turismen är en möjlighet som förstärker arbetet med rödlistor och biologisk mångfald och förankrar det i ett bredare politiskt fält. Därför måste fler av oss använda de ekonomiska argumenten för att stärka vårt ekologiska budskap.

Läs mer om arbetet med att skydda värdefull skog i inlägget
Att äta kakan och ha den kvar.

Dessutom är natur- och ekoturismen bara i sin linda. Utvecklingspotentialen på landsbygden är väldigt mycket större. Men det förutsätter att vi några gånger per år väljer att öppna plånboken när vi besöker ett naturskönt resmål. Att vi bokar boende på platsen, njuter av den lokala maten, kanske shoppar loss i traktens gårdsbutik och sätter guldkant på tillvaron med en guidad upplevelse eller aktivitet.
Helt enkelt ger det sköna och vackra ett ekonomiskt mervärde.

* Uppdaterad siffra för 2017.

9 december, 20189 december, 2018

Företagsfientligt, okunnigt och dåligt

Snart klubbar riksdagen nästa års budget och det är ännu oklart vilket förslag som vinner. En stark kandidat är den moderata budgetmotionen, vilken i så fall inkluderar ett förslag om kraftigt höjd moms på naturguidningar. Varför Moderaterna i den här frågan väljer att gå stick i stäv med sitt traditionella budskap om konkurrenskraft, tillväxt och entreprenörskap är svårt att förstå. En möjlig förklaring är att tusentals naturturismföretag tillsammans med skräddare, skomakare och cykelreparatörer har blivit slagträn i en politisk vendetta. Det viktiga för Moderaterna är att markera mot Miljöpartiet. Småföretagens väl och ve kommer i andra hand, men så har det inte alltid varit.

Under Fredrik Reinfeldts tid valde Alliansregeringen att sänka momsen på restaurangernas måltider. En logisk reform, eftersom det är svårt att motivera varför restaurangernas meny ska beskattas dubbelt så högt som Ica-butikens frysta färdigrätter från Dafgårds. Skälet var enligt den moderata statsministern främst fler jobb för unga människor. Att det enligt Tillväxtverket skapades 10 600 nya jobb inom svensk turism enbart under förra året, är delvis ett resultat av den sänkta restaurangmomsen och näringens vässade konkurrenskraft.

En möjlig förklaring är att tusentals naturturismföretag tillsammans med skräddare, skomakare och cykelreparatörer har blivit slagträn i en politisk vendetta.

Däremot gjorde Alliansregeringen aldrig något åt den kontraproduktiva situation, som under ett par årtionden innebar att mindre aktivitets- och upplevelseföretag i svensk natur beskattades med den högsta momsen. Detta trots att flera moderata riksdagsledamöter under många år argumenterade för att ”den svenska turistnäringen behöver rättvisa och lika villkor” och därför sänkt moms på naturguidningar. Istället sänkte den rödgröna regeringen under Stefan Löfvens ledning momsen på naturguidningar för snart ett år sedan.

Men nu vill alltså Moderaterna fyrdubbla momsen på naturguidningar redan nästa sommar. På sidan 99 i deras budgetmotion redovisas skälen, som är selektivt valda och visar på okunskap i den moderat partitoppen om turismens dynamik och drivkrafter. Om Moderaternas budgetförslag får stöd av KD och SD riskerar höjningen att bli verklighet. Därför finns det skäl att granska de moderata argumenten i detalj.

Inledningsvis menar Moderaterna att det finns en risk att den sänkta momsen på naturguidningar kan strida mot gällande EU-rätt. Men mer än 600 dagar efter att regeringen Löfven presenterade den sänkta momsen på naturguidningar har mig veterligen EU inte reagerat. Om så vore fallet, borde Moderaterna rimligen hänvisa till en sådan reaktion. Däremot kan den återkommande moderata kritiken väcka någon nitisk EU-jurists intresse. Något som i så fall allvarligt skulle skada svensk naturturism, vilket jag har svårt att tro är Moderaternas avsikt.

Vidare skriver Moderaterna att tunga remissinstanser som Kammarrätten i Stockholm, Företagarna, Svenskt Näringsliv och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) var negativa till förslaget, men berättar inte att besöksnäringens största företrädare Visita och en tung aktör som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i sina remissvar välkomnade sänkningen. När några är emot och andra för, borde det rimligen leda till en fördjupad analys av guide- och upplevelseföretagens betydelse för besöksnäringen. Men en sådan genomgång lyser med sin frånvaro i den moderata budgetmotionen.

Det vill säga 50 procent krångligare om den moderata partiledningen får som den vill.

För det tredje påstår Moderaterna att den sänkta momsen på naturguidningar har gjort företagens momshantering mer komplicerad. Här blottas den moderata okunskapen. Turism handlar om att resa, bo, äta och göra. Idag, efter momssänkningarna, innebär det för de flesta naturturismföretagare två momssatser. Transport och naturguidning beskattas med sex procent i moms, medan tolv procent gäller för boende och måltider. Blir det moderata förslaget verklighet, innebär det att naturguidningar åter ska beskattas med 25 %, vilket får som resultat att företagen tvingas hantera tre momssatser. Det vill säga 50 % krångligare om den moderata partiledningen får som den vill.

Avslutningsvis hävdar Moderaterna att den höjda momsen ökar statens intäkter med 150 miljoner kronor under andra halvåret 2019 och med 260 miljoner kronor för helåret 2020. Eftersom ett detaljerat underlag saknas, går det inte att granska Moderaternas kalkyl. I Ekoturismföreningens (idag Naturturismföretagens) remissvar från april 2017 presenteras siffror, som visar att den initiala kostnaden för den sänkta momsen bör uppgå till runt 100 miljoner kronor under det första året. Men branschens logik är att den sänkta momsen på naturguidningar ska stärka företagens konkurrens- och växtkraft. Något som bör leda till fler och växande professionella upplevelseföretag med större omsättning, vilket på sikt ger staten mer i moms. Och den helt avgörande vinsten ligger i Sveriges förmåga att bättre attrahera både inhemska och internationella besökare. Det är inom deras breda konsumtion av transporter, boenden, måltider och varor som de stora momsintäkterna finns.

Denna slutsats kräver dock en insikt om hur turismen fungerar, vilket verkar saknas i den moderata partitoppen. Låt oss därför hastigt gå igenom sambanden mellan turismens orsak och dess verkan:
Människor reser för att koppla av och uppleva något nytt, annorlunda och spännande. Svensk natur är ett av våra främsta säljargument, för att inte påstå det viktigaste. Det visar en rad studier och kartläggningar. Därför är det rimligt att anta att minst 25 procent av alla internationella besökare i första hand kommer hit på grund av vår natur. Det innebar att vår natur under 2017 genererade momsintäkter till statskassan på hisnande 4 500 miljoner kronor enbart från internationella besökare. Nästa steg handlar om vem och vad som sätter Sverige på kartan utomlands. Det krävs ingen banbrytande forskning för att konstatera att det väldigt sällan är livsmedelsbutiker, bensinmackar, pizzerior eller vanliga hotell, även om det är här merparten av de naturintresserade besökarnas pengar hamnar och därmed även är källan till statens momsintäkter. Det som istället uppmärksammas internationellt är nationalparker, storslagna fjäll, unika skärgårdar, magiskt norrsken, stora älgar och annan vild och vacker natur. Och inte bara natur i största allmänhet. Ofta handlar reportagen i internationell media om profilstarka guider och landsbygdens upplevelseföretag. Jag tror att Icehotel och Treehotel är mer kända utomlands än en viktig hotellkedja som Scandic. Däremot är det ingen diskussion om vem som omsätter mest.

Istället förslår man något som inte bara riskerar att hämma natur- och ekoturismens fortsatta tillväxt och ökad professionalisering, utan i värsta fall försvagar hela landets attraktionskraft.

Affärslogiken i sänkt moms på naturguidningar är alltså följande. Vi sänker momsen på naturguidningar och aktiviteter för att stärka naturturismföretagens konkurrens- och växtkraft. Det ger i sin tur fler och mer professionella guide- och upplevelseföretag, vilket stärker bilden av Sverige på internationella marknader och även bidrar till att fler semestrar på hemmaplan. Tillsammans ger detta mer klirr i statens kassa, men den insikten saknas helt i det moderat budgetförslaget. Istället förslår man något som inte bara riskerar att hämma natur- och ekoturismens fortsatta tillväxt och ökad professionalisering, utan i värsta fall försvagar hela landets attraktionskraft. Förslaget från den moderata partiledningen är inte bara okunnigt och ogenomtänkt, utan riskerar att på sikt bromsa statens växande momsintäkter från svensk turism och då i synnerhet från internationella besökare. Genom att idag öka skattetrycket på natur- och ekoturismföretag, kan staten imorgon förlora avsevärt mer pengar.

Moderaternas budgetmotion har titeln ”Sverige ska hålla ihop – reformer för ökad tillväxt och ett återupprättat samhällskontrakt”. Förslaget om straffskatt på naturguider visar att det glappar rejält mellan moderata visioner och konkret sakpolitik. Städernas turistmagneter har sedan länge gynnsamma villkor, och fyller under helger och längre ledigheter hotell och restauranger i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det som lockar är musik, teater, idrott, museer och annan, ofta offentligt, finansierad kultur. Momsen är många gånger noll och sällan mer än sex procent. Ibland bjuder till och med staten på gratis inträde.

Nu vill alltså Moderaterna öka klyftan mellan stad och land genom att beskatta landsbygdens reseanledningar som hundspann, forsränning, toppturer, vilt- och fågelskådning, guidat sportfiske och jakt, kajakpaddlingar, ridning och mycket mer med den högsta momsen. Det är ett slag i ansiktet på tusentals småföretag, som säsong efter säsong genererar mängder av gästnätter och kunder till landsbygdens vandrarhem, pensionat, restauranger, pizzerior, bensinmackar och lokala transportföretag. Inte sällan även till storstädernas hotell, eftersom det är där flygplanen landar och tågen har sin slutstation.

Nu har den moderata partiledaren ett gyllene tillfälle att visa vad det borde innebära. Dra tillbaka ett förslag som främst tycks grundat på politisk hämnd och inte genomtänkta sakargument.

Förslaget om höjd skatt på naturguidningar är okunnigt och dåligt för tusentals företag, för hela Sverige som resmål och kommer att öka klyftan mellan stad och land.

När Ulf Kristersson tillträdde efterlyste han ett mer vuxet politiskt samtal. Nu har den moderata partiledaren ett gyllene tillfälle att visa vad det borde innebära. Dra tillbaka ett förslag som främst tycks grundat på politisk hämnd och inte genomtänkta sakargument.