Några av mina resor
Efter 18 år som eldsjäl i Svenska Ekoturismföreningen (idag Naturturismföretagen) blev det dags att börja arbeta på ett annat vis. Under åren som talesperson, webbredaktör och generalsekreterare blev det mer än tusen webbnyheter, hundratals föreläsningar och nästan lika många företagsbesök runt om i Sverige. Men i somras bestämde jag mig för att försöka hitta en friare roll i ett menings- och erfarenhetsutbyte med andra som också vill göra något kring ekoturism, naturskydd och landsbygdsutveckling.
Mitt intresse för resor och natur började tidigt.
Som ung fältbiolog på 70-talet blev det flera längre resor till svenska fjällen. Det var spännande, lärorikt och formade mig för resten av livet. Flera år senare insåg jag att en tunn plånbok och ungdomlig iver innebar att jag också missade mycket väsentligt. Inte minst möten med människorna som bodde och verkade där runt nationalparkerna i norr – exempelvis den samiska kulturen.
Tio år senare blev det en långresa till Australien.
Även tre månader med äventyr och strapatser i en annorlunda natur på andra sidan jordklotet satte sina spår. Och givande möten med en annan kontinents människor och något djupare insikter om landet vi besökte kittlade reslusten ytterligare.
… blandades med händelserik dagspolitik, terrorattentat, hyperinflation, grå vardag och fotbollslagets vinster och förluster i huvudstaden Lima.
Australien väckte nyfikenhet om andra länder, kulturer och människor. När jag fyllde 30 år gick resan till Peru för två års volontärarbete. Besöket blev längre än planerat och först tio år senare flyttade jag tillbaka till Sverige. Tiden i Peru gav mig ovärderliga lärdomar som volontär, frilansjournalist, reseledare, pappa och mycket mer. Allmänna insikter av ett land präglat av Inkakulturen, spanjorer och andra tidiga civilisationer blandades med händelserik dagspolitik, terrorattentat, hyperinflation, grå vardag och fotbollslagets vinster och förluster i huvudstaden Lima. Men jag fick också unika möjligheter att gå på djupet när det gällde peruansk tillverkningsindustri, kustens bomullsfält, Andernas ekologiska kaffe, livet i Amazonas och inte minst biståndets utmaningar och möjligheter.
Tillbaka i Sverige och strax efter millenniumskiftet blev det av en händelse ett konsultuppdrag om behovet av en kvalitetsmärkning av ekoturism. Drygt ett år senare såg Naturens Bästa, en banbrytande svensk ekoturismmärkning, dagens ljus.
Sedan mer än tio år är småländska Västervik min hemort. Här finns mycket av det som jag uppskattar mest. En frikostig skärgård, ett välkomnande småbrutet jordbrukslandskap och lockande bondeskogar där både mäktiga ekar och ståtliga furor får plats.
Att bidra till att vårda, värna, men även visa upp allt detta – ett fantastiskt natur- och kulturarv både här hemma i Småland och långt borta i Sydamerika, är och har varit en viktig drivkraft i mitt liv och kommer också vara det för den här bloggen.
Västervik i november 2018
Per Jiborn