Sveaskog skövlade Döderhultarns skogar

Döderhultarns barndomsskogar köptes dyrt och skövlades. Foto: Henric Oskarsson

Statens jakt på avverkningsmogen skog blir allt mer bisarr. Utanför Oskarshamn köpte Sveaskog gammal bondeskog dyrt och högg med förlust. Bland annat föll mer än 150 år gamla furor i ett område, som borde ha varit en stark kandidat till ett framtida reservat. Här är historien om hur Döderhultarns barndomsskog skövlades och blev ett statligt jättehygge.

Runt 1909 blev han känd i Stockholm och åren därpå ställdes hans egenartade träfigurer av människor och djur ut i städer som Paris, Rom, New York och Chicago.

Sommaren 2017 köpte statliga Sveaskog en större skogsfastighet väster om sjön Eckern, en halvmil nordväst om Oskarshamn. Prislappen för nästan 400 hektar, varav 314 hektar produktiv skog, blev drygt 32 miljoner kronor. Merparten av skogarna var över 100 år och hela 35 procent var 120 år eller äldre. Köpet inkluderade även Högetorps gård där Axel R Petersson, mer känd som Döderhultarn, föddes 1868.

En gammal bondeskog blev ett statligt hygge. Foto: Privat

Döderhultarn, som täljde figurer i trä runt förra sekelskiftet, är en av östra Smålands mest kända personer. Han har som få andra satt Oskarshamn på kartan, och idag kan delar av hans livsverk beskådas på Döderhultarmuseet i stadens centrum. Runt 1909 blev han känd i Stockholm och åren därpå ställdes hans egenartade träfigurer av människor och djur ut i städer som Paris, Rom, New York och Chicago. Sina 20 första år bodde han vid sjön Eckern. Det var med andra ord delar av Döderhultarns barndomsskogar som statliga Sveaskog förvärvade för dyra pengar sommaren 2017.

Personer som besökt området menar att detta var en stark kandidat till ett framtida naturreservat.

Ett par månader efter köpet styckades Döderhultarns barndomshem av och såldes till ett yngre par. I ett reportage på Sveaskogs webbplats berättar paret om sitt nya drömboende och sina tankar på att kombinera jobb i staden med en spirande turismverksamhet. En vandringsled passerar gården och besökarna lovordade både den omgivande naturen och parets gästhus.

Hyggets stubbar vittnar om ståtliga furor som fallit. Foto: Per Jiborn

I juni 2018 trillade avverkningsanmälningar från Sveaskog in till Skogsstyrelsen. Nu är mycket av den gamla bondeskogen borta för alltid. Gamla glesa tallskogar med stort inslag av gran, en del löv och ek har förvandlats till ett närmast sammanhängande jättehygge på över 50 hektar. Tyvärr gick skogarna under radarn för både myndigheter och ideell naturvård. Därför är det svårt att exakt återge vad som har försvunnit. Sveaskogs naturvärdesbedömningar är torftiga, men tillsammans med tidigare skogsbruksplan ger de en fingervisning om det som varit. Sveaskog anger själv att flera av de fällda furorna var över 150 år, i vissa fall 180 år gamla. Personer som besökt området menar att detta var en stark kandidat till ett framtida naturreservat.

En skuld till naturvården som Sveaskog på ett taffligt vis försökt trolla bort genom att inkludera flera tusen hektar sålda skogar i sin redovisning till FSC.

Ansvariga på Sveaskog måste ha blundat hårt för både befintliga och framtida naturvärden. Särskilt med tanke på att köpet gjordes bara två månader efter att bolaget hade publicerat sina ekologiska landskapsplaner. Ett underlag som svart på vitt visade att nästan 10 00 hektar utlovad naturvårdsareal i södra Sverige saknades. En skuld till naturvården som Sveaskog på ett taffligt vis försökt trolla bort genom att inkludera flera tusen hektar sålda skogar i sin redovisning till FSC. Och hundra hektar gammal bondeskog hade tveklöst höjt kvalitén på Sveaskogs naturvårdsarealer i östra Småland. Bara en bråkdel av bolagets så kallade naturvårdsskogar i Kalmar län är äldre än 150 år.

Bolagets naturvärdesbedömningar ger en vink om vad som varit. Bild: Sveaskog

Givetvis är det naivt att tro att Sveaskog skulle köpa gammal bondeskog för att värna ett gemensamt natur- och kulturarv. Men det finns mer som skaver kring köpet. Sedan 2001 har Sveaskog nämligen ett uppdrag att sälja skog. Riksdagen har beslutat att enskilda skogsägare ska stärkas genom att tio procent av Sveaskogs innehav säljs ut. Då, sommaren 2017, gjorde Sveaskog det motsatta. Bolaget bjöd högst på en privatägd bondeskog. Det var inte första eller sista gången. I höstas uppgav Sveaskogs dåvarande vd Per Matses till ATL, att bolaget de senaste tio åren har köpt bortåt 15 000 hektar produktiv skogsmark från enskilda skogsägare.

Fler borde granska detta.
Varför inte Riksrevisionen?

I samma intervju poängterades att köpen är affärsmässigt motiverade. Det påståendet väcker frågor om hur Sveaskogs kalkyl ser ut när man spenderar 32 miljoner kronor på 314 hektar bondeskog. På kort sikt innebär det att varje avverkad kubikmeter skogsråvara har sålts med förlust. Visserligen finns ett jättehygge kvar, som Sveaskog har betalat dyrt för. Men det tar minst 60 år innan den skogsmarken ger en större intäkt. Kanske fortsätter värdet på skog att stiga, men har Sveaskog ett uppdrag att spekulera i framtida markpriser? Fler borde granska detta. Varför inte Riksrevisionen? Till dess är min preliminära slutsats att ett överskott, som hade kunnat gå till vård, skola och omsorg, istället har subventionerat råvara till skogsindustrin. Det borde vara en politisk skandal.

Vad är viktigast? Avkastning till staten eller råvara till industrin? Foto: Privat

Mycket, kanske det mesta, av Döderhultarns barndomsskogar är nu borta för alltid. Men mer värdefull skog finns kvar och även den vill Sveaskog hugga. I somras lämnade bolaget in ett dussin nya avverkningsanmälningar på ytterligare 50 hektar. Främst i den östra delen av skogarna, som gränsar till sjön Eckern, och där landskapet ännu är relativt opåverkat. Planerna väckte omgående protester från drygt ett dussin andra markägare och boende i närområdet, och även oro hos Oskarshamns kommun, då sjön Eckern är en reservvattentäkt. Därför lovade Sveaskog att vänta ett år, men nyligen underröjdes de aktuella bestånden. Nu inventerar Oskarshamns skogsgrupp de hotade skogarna och har kontaktat myndigheter och FSC. Tjäder och talltita finns i skogarna, och stora delar av den uppskattade Ostkustleden skulle hamna mitt på eller i kanten av flera stora hyggen.

Den självklara utgångspunkten måste vara att statliga löften och utfästelser ska hållas.

Sveaskog har fortfarande en obetald skuld till naturvården i södra Sverige på flera tusen hektar. Rimligen bör därför avverkningsanmälningarna genast dras tillbaka. Nästa steg borde vara en dialog med länsstyrelsen och den ideella naturvården om förutsättningarna för ett nytt naturreservat på Sveaskogs egen mark. Den självklara utgångspunkten måste vara att statliga löften och utfästelser ska hållas. Allt annat är oacceptabelt. Om Sveaskog etablerar en praxis där tidigare löften om att skydda skogar förändras vart annat årtionde, då har bolagets naturvårdsarbete förlorat all sin trovärdighet.

Ett svar på ”Sveaskog skövlade Döderhultarns skogar”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *