december 2018 – Ekoturism – naturlig reslust som gör skillnad

17 december, 201817 december, 2018

Varför gjorde vi inte läxan 2012?

Sveriges miljöbudget skärs ner kraftigt nästa år. Det är åtminstone läget efter att riksdagen klubbade den moderata budgetreservationen förra veckan. Naturvänner är med all rätt arga. Många är dessutom överraskade, men det borde vi inte vara. Moderaternas bantade miljöbudget är ingen blixt från en klar himmel. Förslagen har varit kända länge. Därför är det hög tid att vi ställer oss frågan om hur arbetet med biologisk mångfald och naturskydd kan breddas och inkluderar många fler borgerliga politiker.

Naturvårdsverkets ledning försöker få en överblick av vad som gäller för nästa budgetår. Myndighetens verksamhet ska bantas med över 2 000 miljoner kronor. Björn Risinger, verkets generaldirektör, är bekymrad och säger till nyhetsportalen Altinget att beslutet innebär väldigt omfattande nedskärningar på områden som miljö, klimat och naturskydd.

Den landsomfattande nyckelbiotopsinventering, som inleddes tidigare i år, verkar vara ett särskilt rött skynke för Moderaterna.

Moderaternas vilja att driva sin egen budget ända in i kaklet uppmärksammades ganska sent. Deras ståndpunkter kring miljö, klimat och naturskydd är dock kända sedan länge. Redan förra året varnade ledande företrädare från Naturskyddsföreningen i Svenska Dagbladet för förslag om kraftiga besparingar på anslagen till biologisk mångfald. Moderaterna ville spara mest, tätt följda av SD, men även kristdemokrater, liberaler och centerpartister föreslog stora minskningar för naturskyddet.

På sidan 97 i sin budgetmotion skriver Moderaterna att de senaste fyra åren har präglats av en ineffektiv miljö- och klimatpolitik. Går vi vidare till Moderaternas motion (2018/19:2947) angående Allmän miljö- och naturvård framträder två skäl till de kraftiga nedskärningarna. Dels omprioriteringar med ökade satsningar på Östersjön, men även att den rödgröna regeringen har misskött skogspolitiken och skapat osäkerhet för skogsägarna. Den landsomfattande nyckelbiotopsinventering, som inleddes tidigare i år, verkar vara ett särskilt rött skynke för Moderaterna.

Äganderätt och konventionellt skogsbruk går med andra ord före biologisk mångfald när Moderaterna får bestämma. Inte särskilt förvånande för den som följer svensk politik och ingen ny moderat ståndpunkt. Det får mig att minnas Maciej Zarembas hyllade reportage ”Skogen vi ärvde” i Dagens Nyheter. I sin sista och femte del Skönheten och odjuren – så drivs människan ut ur skogen påstår han att det sköna saknar ombud och frågar sig varför vi måste hänvisa till rödlistade arter för att få lov att värna skogen? Det är en fängslande och ytterst tänkvärd text om de låsningar som naturvårdens ensidiga fokus på rödlistade arter skapar. Bland annat hänvisar Maciej Zaremba till Roger Olsson, tidigare redaktör för Sveriges Natur. ”Han ser det som ett misslyckande för miljörörelsen att den inte ser människan för de rödlistade arterna. Då blir det massaved – mot mesar.”

Det blev dock mest bara tyst – varken självrannsakan eller nyfikna samtal om alternativa vägar. Och nu står vi här med en moderat miljöbudget.

Det är en lika relevant och angelägen slutsats idag som våren 2012, då reportageserien i DN var i stort sett på alla naturvänners läppar. Jag läste alla delarna med stor behållning, men minns den sista delen särskilt väl. Äntligen en startpunkt för en konstruktiv dialog tänkte jag. Något vi kan ta avstamp från för att lyfta blicken, att tilltala fler och diskutera fler lämpliga verktyg. Det blev dock mest bara tyst – varken självrannsakan eller nyfikna samtal om alternativa vägar. Och nu står vi här med en moderat miljöbudget. Minus 2 000 miljoner kronor till naturvård och klimatarbete är givetvis något som främst Moderaterna och övriga borgerliga partier ska ställas till svars för. Men jag menar att även vi själva har ett ansvar. Varför blir det alltför ofta massaved mot mesar och varför plockar vi inte upp fler verktyg ur lådan?

På en punkt är jag inte överens med Maciej Zaremba. Det sköna har visst ett ombud. Något som kan överföras i termer, som även borgerliga kommunalråd på landsbygden lystrar till. Det är här som natur- och ekoturism kan göra skillnad. Som ett komplement som breddar arbetet med biologisk mångfald och tillför en ekonomisk dimension. Naturturismföretagen (tidigare Ekoturismföreningen) har visat att vacker och vild svensk natur redan idag drar in 4 500 miljoner i momsintäkter* till staten och då enbart från internationella besökare. Sedan tillkommer momsen från de svenskar som väljer att semestra på hemmaplan, istället för att resa utomlands. Och med 175 000 sysselsatta är turismen arbetsintensiv och genererar många fler miljarder i kommunalskatt, sociala avgifter och andra pålagor.

Det sköna har visst ett ombud. Något som kan överföras i termer, som även borgerliga kommunalråd på landsbygden lystrar till.

Nyckelbiotoper i all ära, men det finns fler användbara argument som betydligt fler politiker är mottagliga för. Fler naturvänner behöver få upp ögonen för att traktens natur- och ekoturismföretagare är naturvårdens partners. Turismen är en möjlighet som förstärker arbetet med rödlistor och biologisk mångfald och förankrar det i ett bredare politiskt fält. Därför måste fler av oss använda de ekonomiska argumenten för att stärka vårt ekologiska budskap.

Läs mer om arbetet med att skydda värdefull skog i inlägget
Att äta kakan och ha den kvar.

Dessutom är natur- och ekoturismen bara i sin linda. Utvecklingspotentialen på landsbygden är väldigt mycket större. Men det förutsätter att vi några gånger per år väljer att öppna plånboken när vi besöker ett naturskönt resmål. Att vi bokar boende på platsen, njuter av den lokala maten, kanske shoppar loss i traktens gårdsbutik och sätter guldkant på tillvaron med en guidad upplevelse eller aktivitet.
Helt enkelt ger det sköna och vackra ett ekonomiskt mervärde.

* Uppdaterad siffra för 2017.

9 december, 20189 december, 2018

Företagsfientligt, okunnigt och dåligt

Snart klubbar riksdagen nästa års budget och det är ännu oklart vilket förslag som vinner. En stark kandidat är den moderata budgetmotionen, vilken i så fall inkluderar ett förslag om kraftigt höjd moms på naturguidningar. Varför Moderaterna i den här frågan väljer att gå stick i stäv med sitt traditionella budskap om konkurrenskraft, tillväxt och entreprenörskap är svårt att förstå. En möjlig förklaring är att tusentals naturturismföretag tillsammans med skräddare, skomakare och cykelreparatörer har blivit slagträn i en politisk vendetta. Det viktiga för Moderaterna är att markera mot Miljöpartiet. Småföretagens väl och ve kommer i andra hand, men så har det inte alltid varit.

Under Fredrik Reinfeldts tid valde Alliansregeringen att sänka momsen på restaurangernas måltider. En logisk reform, eftersom det är svårt att motivera varför restaurangernas meny ska beskattas dubbelt så högt som Ica-butikens frysta färdigrätter från Dafgårds. Skälet var enligt den moderata statsministern främst fler jobb för unga människor. Att det enligt Tillväxtverket skapades 10 600 nya jobb inom svensk turism enbart under förra året, är delvis ett resultat av den sänkta restaurangmomsen och näringens vässade konkurrenskraft.

En möjlig förklaring är att tusentals naturturismföretag tillsammans med skräddare, skomakare och cykelreparatörer har blivit slagträn i en politisk vendetta.

Däremot gjorde Alliansregeringen aldrig något åt den kontraproduktiva situation, som under ett par årtionden innebar att mindre aktivitets- och upplevelseföretag i svensk natur beskattades med den högsta momsen. Detta trots att flera moderata riksdagsledamöter under många år argumenterade för att ”den svenska turistnäringen behöver rättvisa och lika villkor” och därför sänkt moms på naturguidningar. Istället sänkte den rödgröna regeringen under Stefan Löfvens ledning momsen på naturguidningar för snart ett år sedan.

Men nu vill alltså Moderaterna fyrdubbla momsen på naturguidningar redan nästa sommar. På sidan 99 i deras budgetmotion redovisas skälen, som är selektivt valda och visar på okunskap i den moderat partitoppen om turismens dynamik och drivkrafter. Om Moderaternas budgetförslag får stöd av KD och SD riskerar höjningen att bli verklighet. Därför finns det skäl att granska de moderata argumenten i detalj.

Inledningsvis menar Moderaterna att det finns en risk att den sänkta momsen på naturguidningar kan strida mot gällande EU-rätt. Men mer än 600 dagar efter att regeringen Löfven presenterade den sänkta momsen på naturguidningar har mig veterligen EU inte reagerat. Om så vore fallet, borde Moderaterna rimligen hänvisa till en sådan reaktion. Däremot kan den återkommande moderata kritiken väcka någon nitisk EU-jurists intresse. Något som i så fall allvarligt skulle skada svensk naturturism, vilket jag har svårt att tro är Moderaternas avsikt.

Vidare skriver Moderaterna att tunga remissinstanser som Kammarrätten i Stockholm, Företagarna, Svenskt Näringsliv och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) var negativa till förslaget, men berättar inte att besöksnäringens största företrädare Visita och en tung aktör som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i sina remissvar välkomnade sänkningen. När några är emot och andra för, borde det rimligen leda till en fördjupad analys av guide- och upplevelseföretagens betydelse för besöksnäringen. Men en sådan genomgång lyser med sin frånvaro i den moderata budgetmotionen.

Det vill säga 50 procent krångligare om den moderata partiledningen får som den vill.

För det tredje påstår Moderaterna att den sänkta momsen på naturguidningar har gjort företagens momshantering mer komplicerad. Här blottas den moderata okunskapen. Turism handlar om att resa, bo, äta och göra. Idag, efter momssänkningarna, innebär det för de flesta naturturismföretagare två momssatser. Transport och naturguidning beskattas med sex procent i moms, medan tolv procent gäller för boende och måltider. Blir det moderata förslaget verklighet, innebär det att naturguidningar åter ska beskattas med 25 %, vilket får som resultat att företagen tvingas hantera tre momssatser. Det vill säga 50 % krångligare om den moderata partiledningen får som den vill.

Avslutningsvis hävdar Moderaterna att den höjda momsen ökar statens intäkter med 150 miljoner kronor under andra halvåret 2019 och med 260 miljoner kronor för helåret 2020. Eftersom ett detaljerat underlag saknas, går det inte att granska Moderaternas kalkyl. I Ekoturismföreningens (idag Naturturismföretagens) remissvar från april 2017 presenteras siffror, som visar att den initiala kostnaden för den sänkta momsen bör uppgå till runt 100 miljoner kronor under det första året. Men branschens logik är att den sänkta momsen på naturguidningar ska stärka företagens konkurrens- och växtkraft. Något som bör leda till fler och växande professionella upplevelseföretag med större omsättning, vilket på sikt ger staten mer i moms. Och den helt avgörande vinsten ligger i Sveriges förmåga att bättre attrahera både inhemska och internationella besökare. Det är inom deras breda konsumtion av transporter, boenden, måltider och varor som de stora momsintäkterna finns.

Denna slutsats kräver dock en insikt om hur turismen fungerar, vilket verkar saknas i den moderata partitoppen. Låt oss därför hastigt gå igenom sambanden mellan turismens orsak och dess verkan:
Människor reser för att koppla av och uppleva något nytt, annorlunda och spännande. Svensk natur är ett av våra främsta säljargument, för att inte påstå det viktigaste. Det visar en rad studier och kartläggningar. Därför är det rimligt att anta att minst 25 procent av alla internationella besökare i första hand kommer hit på grund av vår natur. Det innebar att vår natur under 2017 genererade momsintäkter till statskassan på hisnande 4 500 miljoner kronor enbart från internationella besökare. Nästa steg handlar om vem och vad som sätter Sverige på kartan utomlands. Det krävs ingen banbrytande forskning för att konstatera att det väldigt sällan är livsmedelsbutiker, bensinmackar, pizzerior eller vanliga hotell, även om det är här merparten av de naturintresserade besökarnas pengar hamnar och därmed även är källan till statens momsintäkter. Det som istället uppmärksammas internationellt är nationalparker, storslagna fjäll, unika skärgårdar, magiskt norrsken, stora älgar och annan vild och vacker natur. Och inte bara natur i största allmänhet. Ofta handlar reportagen i internationell media om profilstarka guider och landsbygdens upplevelseföretag. Jag tror att Icehotel och Treehotel är mer kända utomlands än en viktig hotellkedja som Scandic. Däremot är det ingen diskussion om vem som omsätter mest.

Istället förslår man något som inte bara riskerar att hämma natur- och ekoturismens fortsatta tillväxt och ökad professionalisering, utan i värsta fall försvagar hela landets attraktionskraft.

Affärslogiken i sänkt moms på naturguidningar är alltså följande. Vi sänker momsen på naturguidningar och aktiviteter för att stärka naturturismföretagens konkurrens- och växtkraft. Det ger i sin tur fler och mer professionella guide- och upplevelseföretag, vilket stärker bilden av Sverige på internationella marknader och även bidrar till att fler semestrar på hemmaplan. Tillsammans ger detta mer klirr i statens kassa, men den insikten saknas helt i det moderat budgetförslaget. Istället förslår man något som inte bara riskerar att hämma natur- och ekoturismens fortsatta tillväxt och ökad professionalisering, utan i värsta fall försvagar hela landets attraktionskraft. Förslaget från den moderata partiledningen är inte bara okunnigt och ogenomtänkt, utan riskerar att på sikt bromsa statens växande momsintäkter från svensk turism och då i synnerhet från internationella besökare. Genom att idag öka skattetrycket på natur- och ekoturismföretag, kan staten imorgon förlora avsevärt mer pengar.

Moderaternas budgetmotion har titeln ”Sverige ska hålla ihop – reformer för ökad tillväxt och ett återupprättat samhällskontrakt”. Förslaget om straffskatt på naturguider visar att det glappar rejält mellan moderata visioner och konkret sakpolitik. Städernas turistmagneter har sedan länge gynnsamma villkor, och fyller under helger och längre ledigheter hotell och restauranger i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det som lockar är musik, teater, idrott, museer och annan, ofta offentligt, finansierad kultur. Momsen är många gånger noll och sällan mer än sex procent. Ibland bjuder till och med staten på gratis inträde.

Nu vill alltså Moderaterna öka klyftan mellan stad och land genom att beskatta landsbygdens reseanledningar som hundspann, forsränning, toppturer, vilt- och fågelskådning, guidat sportfiske och jakt, kajakpaddlingar, ridning och mycket mer med den högsta momsen. Det är ett slag i ansiktet på tusentals småföretag, som säsong efter säsong genererar mängder av gästnätter och kunder till landsbygdens vandrarhem, pensionat, restauranger, pizzerior, bensinmackar och lokala transportföretag. Inte sällan även till storstädernas hotell, eftersom det är där flygplanen landar och tågen har sin slutstation.

Nu har den moderata partiledaren ett gyllene tillfälle att visa vad det borde innebära. Dra tillbaka ett förslag som främst tycks grundat på politisk hämnd och inte genomtänkta sakargument.

Förslaget om höjd skatt på naturguidningar är okunnigt och dåligt för tusentals företag, för hela Sverige som resmål och kommer att öka klyftan mellan stad och land.

När Ulf Kristersson tillträdde efterlyste han ett mer vuxet politiskt samtal. Nu har den moderata partiledaren ett gyllene tillfälle att visa vad det borde innebära. Dra tillbaka ett förslag som främst tycks grundat på politisk hämnd och inte genomtänkta sakargument.

3 december, 20183 december, 2018

Skidguiden som växlade spår

Han sålde sin del i reseföretaget som arrangerar skidresor jorden runt. Samtidigt slutade han sitt välbetalda expertjobb på Nordsjöns oljeriggar. Oljeutvinning och flygresor till jordens alla hörn skavde mot en inre övertygelse. Berättelsen om skid- och bergsguiden, som valde att växla till ett mer hållbart spår, är värd att sprida till fler. Inte minst i dessa dagar då vi väntar på att våra politiska beslutsfattare ska leverera påtagliga resultat från FN:s stora klimatmöte 2018 i polska Katowice.

Beslutet att byta spår var inte helt lätt för Carl Lundberg, som vår guide heter. Länge ursäktade han en livsstil med många flygresor och helikopterlyft upp till omtalade bergstoppar, med argument som ”om inte jag gör det, då fixar någon annan det.” Eller vad spelade hans ganska få skidresor för roll i ett större globalt sammanhang. Hans omställning skulle sannolikt inte ens vara mätbar.

Att en allt varmare planet ofta illustreras med smältande glaciärer och kortare vintrar, gör livet extra svårt för en skidentusiast som vill ta ansvar.

Men kvalen mellan skidåkning världen runt och ett hållbart företagande blev bara värre. Att en allt varmare planet ofta illustreras med smältande glaciärer och kortare vintrar, gör livet extra svårt för en skidentusiast som vill ta ansvar. När Carl Lundberg sedan jämförde sina resor, insåg han att skillnaden ur ett klimatperspektiv var stor mellan sämsta och bästa tänkbara skidresa. Plötsligt fanns det ett alternativ på hemmaplan, som var mycket mer hållbart. Och då frågade han sig: Om inte vi välbeställda i väst, som har råd med skidsemester, väljer att resa mer hållbart, vem tar då ansvar för morgondagens klimat?

Utifrån en handfull vägledande kriterier fortsätter Carl Lundberg idag att arrangera toppturer och skidresor. Hans företag Skitouring Scandinavia prioriterar nära resmål, så att flyg kan väljas bort. Fjällkedjan längs Sverige och Norge bjuder på många fina resmål för både skid- och brädåkare, menar Carl Lundgren och pekar på att en gemensam tågresa kan användas för planering, erfarenhetsutbyte och att lära känna varandra. Vidare uppmuntras vegetariska måltidsalternativ och nyligen valde Carl Lundberg att inte köpa ny skidutrustning när alternativet att hyra finns.

Därför är det upp till alla oss som vill försvara rätten till gnistrande vackra vintrar, att på olika vis driva klimatarbetet vidare.

Och han är inte ensam. Sedan ett par år tillbaka finns det ideella och växande nätverket Protect Our Winters (POW) i Sverige. Här samlas unga skid- och brädåkare för att tillsammans med organisationer och företag arbeta för att vintersporterna ska minska sin klimatpåverkan. POW vill bli en starkare röst i samhällsdebatten och sporra oss alla som älskar snö, att resa smartare, äta grönare, leva enklare, lära sig mer om klimatutmaningen och sprida budskapet.

Vad som händer i polska Katowice är ännu för tidigt att sia om. Många är på plats – både politiker och miljöorganisationer. Förhoppningsvis blir resultatet kloka och effektiva åtgärder som bromsar och på sikt stoppar den globala uppvärmningen, men tyvärr tyder mycket på att resultatet kommer vara otillräckligt.

Därför är det upp till alla oss som vill försvara rätten till gnistrande vackra vintrar, att på olika vis driva klimatarbetet vidare. Bland annat kan vi välja vart och med vem vi åker på nästa skidsemester. Här måste fler av oss välja engagerade ekoturismföretag och pionjärer som Carl Lundberg. Sedan måste vi diskutera mer med varandra för att formulera kraven som våra politiker ska genomföra. Tredje steget är kanske viktigast – att vara en aktiv del av organisationer som påverkar och vill ta ansvar. Jag tänker bland annat på Protect Our Winters, Svenska Turistföreningen, Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen. Det är när vi agerar tillsammans med tydliga gemensamma mål som vårt resande gör skillnad.