januari 2019 – Ekoturism – naturlig reslust som gör skillnad

Flera av Sveriges statsministrar har framhållit naturturismens möjligheter. Göran Persson skrev att naturvårdspolitiken ska skapa möjligheter för mer naturturism. Fredrik Reinfeldt ville att skyddad natur blir ”en resurs för bland annat landsbygdsutveckling, turism och folkhälsa.” Och i sin första regeringsförklaring tillkännagav Stefan Löfven att ekoturismen skulle stärkas. I minst 20 år har vi pratat sysselsättning i och runt skyddad natur. Några jobb har givetvis tillkommit, men på det stora hela står processen och stampar. Varför blomstrar inte natur- och ekoturismen i våra reservat och nationalparker? Kanske kan en närmare titt på den småländska nationalparken Norra Kvill ge några svar.

Gamla tallar och mäktiga granar lockar drygt 10 000 personer varje år, men Pippi och hennes vänner drar 50 gånger fler.

För ett upptaget kommunalråd är nationalparken Norra Kvill varken störst, bäst eller vackrast. Drygt hundra hektar uråldrig småländsk barrskog är inte att förakta, men Sarek i norr är nästan två tusen gånger större. Den småländska parken är även en dvärg jämfört med grannen – Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Gamla tallar och mäktiga granar lockar drygt 10 000 personer varje år, men Pippi och hennes vänner drar 50 gånger fler. Och jämför vi omsättning, jobb och skatt till kommunen, då kan nationalparken i princip kasta in handduken.

Eller kanske ändå inte? Jag tror att Norra Kvills attraktionskraft är större än de flesta inser. Parken lockar svenskar, tyskar, holländare och andra européer. Nordisk urskog uppskattas och en nationalpark är en stark magnet. När riktiga skogar blir allt mer sällsynta, då har Norra Kvill potential. Men det förutsätter att vi ser möjligheterna, inte minst traktens markägare, besöksnäring och politiska beslutsfattare. Någon måste berätta om naturskogens dragningskraft och gärna flera gånger. Ett budskap som handlar om mer än rödlistade arter. Gärna med fokus på fler gästnätter, köp i gårdsbutiker, uthyrda cyklar, lustfyllda guidedagar och nöjda besökare. Om det sker, då lär även politikerna lyssna. Ett gyllene tillfälle för naturvården att bygga vänskapsband med andra än de redan frälsta.

Det är trist att konstatera, men för de flesta av oss, som inte är hängivna biologer, räcker det sällan med knärot, svartoxe och rosenticka.

Det är kanske oförskämt, men för många svenskar lär dagens koncept för att besöka Norra Kvill framstå som slätstruket. Ett dagsbesök i egen bil där parkeringsplatsen är start- och målpunkt för två rundvandringar på egen hand. Däremot lyser spännande aktiviteter, naturliga äventyr, kunniga guider, god mat, möten med traktens människor och lokal logi med sin frånvaro. Det är trist att konstatera, men för de flesta av oss, som inte är hängivna biologer, räcker det sällan med knärot, svartoxe och rosenticka.

Nu planerar länsstyrelsen i Kalmar för en ny entré. Budgeten är anspråkslös jämfört med flera andra entréprojekt i svenska nationalparker de senaste åren. Drygt två miljoner kronor är ändå en hyfsad summa pengar, och en entré är ett kraftfullt verktyg som styr besöken till och i en nationalpark. Varje entréprojekt borde därför svara på frågor som hur vill vi att besökaren ska resa dit? Och hur entrén kan bidra till fler övernattningar, måltider och guidade upplevelser i närområdet? En väl genomtänkt entré borde bidra till traktens välfärd, nya jobb och inte minst ett bredare och mer attraktivt utbud av naturliga äventyr för olika grupper av besökare. Eller som Reinfeldt skrev – ”en resurs för … landsbygdsutveckling, turism och folkhälsa.”

Men dessa frågor har inte ställts i andra entréprojekt med större budget, så varför tänka nytt i Småland? Istället rullar Norra Kvill på i gamla hjulspår. Fler besökare i egen bil hanteras med en större parkeringsplats. En sliten infrastruktur ersätts med ny toalett, eldstad, sopstation och vindskydd. Delar av entrén tillgängliggörs dessutom för funktionshindrade. Det innebär visserligen en del schaktning i själva nationalparken och upphävt strandskydd. Men det är nog inte så svårt, när länsstyrelsen själv beslutar. Vidare görs en informationssatsning i form av bland annat skyltmaterial, folderställ och ledmarkeringar. Som kronan på verket ska en gyllene stjärna i lättbetong placeras bland de gamla träden. En markör för nationalparken med en budgeterad prislapp på 350 000 kronor.

Det är utmärkt att parkens besökare informeras. Många av nationalparkernas entréer är dessutom snygga med en genomtänkt design och ett genomarbetat pedagogiskt budskap. Men frågan är vart riksdagens andra önskemål tog vägen? Om ett politiskt mål är lokal utveckling, då borde väl Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser lyfta blicken och fundera på hur en nationalpark på bästa vis kan interagera med traktens besöksnäring?

… och på vägen passeras Sveriges äldsta ek – Kvilleken

På cykelavstånd ligger Gullringen och Södra Vi, och området där emellan verkar vara fullt av slingriga skogsvägar för spännande cykelturer. En vandringsled går redan från Södra Vi med riktning mot nationalparken och på vägen passeras Sveriges äldsta ek – Kvilleken. Enligt turistbyrån i Vimmerby finns ett par logimöjligheter i närområdet och i Gullringen finns storslagna planer på en investering i ett glashotell i ett vattenfall. Att satsa på cykeluthyrning och vandringspaket borde vara en naturlig affärsutveckling, men det förutsätter att någon ser möjligheten och vill satsa. Ett sätt att stimulera processen vore att undersöka varianten att lägga en alternativ entré i någon av tätorterna. Finns det intresserade entreprenörer kan samhällets bidrag begränsas till skyltmaterial, folderställ och en hänvisning från parkens webbsida. Men dessa tillfällen missar en närsynt länsstyrelse, när den inte lyfter blicken och försöker tänka nytt. Och det är inte de enda möjligheterna som ignoreras.

Den senaste tiden har FN och ledande forskare upprepat sitt budskap om att utsläppen av växthusgaser måste minskas radikalt och nu. Att en länsstyrelse tillsammans med Naturvårdsverket, som är en myndighet med ett avgörande ansvar för Sveriges klimatarbete, inte ens resonerar kring hur fler kan besöka Sveriges nationalparker utan egen bil är minst sagt förvånande. Vilka signaler sänder det till näringsliv, andra myndigheter och samhället i stort? Om Naturvårdsverket inte är föregångare på sin egen hemmaplan, vem ska då visa vägen?

Och en möjlig lösning verkar finnas i närtid till en rimlig kostnad. Tåget mellan Linköping och Kalmar passerar nämligen inte bara Vimmerby, utan även Gullringen och Södra Vi. Problemet idag är att tågen inte stannar där. Det är något som traktens näringsliv och politiker försöker ändra på. Kan Naturvårdsverket och länsstyrelsen bli tungan på vågen, då vore det kanske möjligt att redan i år marknadsföra Norra Kvills nationalpark som ett klimatsmart resmål. Ett alternativ som kan få tyska naturvänner att avstå en ny husbil.

Den kritiken omfattar i så fall även två, snart tre, miljöministrar från ett parti vars huvudbudskap är ”Nu. Klimatet kan inte vänta”.

Norra Kvill är inget undantag. Närsynthet och tunnelseende är vanligt på länsstyrelser och Naturvårdsverk. Varför riksdagens ambitioner när det gäller naturskydd, klimat och landsbygdsutveckling inte förverkligas runt våra skyddade områden är en gåta. Någon menar att våra miljöministrar inte varit tillräckligt aktiva. Den kritiken omfattar i så fall även två, snart tre, miljöministrar från ett parti vars huvudbudskap är ”Nu. Klimatet kan inte vänta”. Är det inte hög tid att Norra Kvill och andra nationalparker blir föredömen, som visar att det är möjligt att både skapa jobb och inleda en grön omställning? Kostnaden ryms inom befintlig budget, åtminstone om gyllene stjärnor prioriteras bort. Som välkommen bonuseffekt kanske fler svenskar hittar ut i en fantastisk biologisk mångfald, som vi naturvänner vill vårda, värna och visa upp.

Uppdaterad den 1 februari 2019.

De senaste veckorna har en omfattande debatt rasat om Moderaternas försök att höja momsen för landets naturguider. Svenskt Näringsliv har rapporterat om effekterna i norr. Fiskejournalen har publicerat viktiga nyheter där Centern och Socialdemokraterna har lovat att arbeta för en bibehållen låg moms. Själv intervjuades jag i veckan av Land och mitt tidigare blogginlägg Företagsfientligt, okunnigt och dåligt har fått stor spridning inom besöksnäringen. Samtidig har moderata företrädare försökt svara på kritiken. De har inte haft det helt lätt, men det hedrar dem att de försöker och när någon argumenterar, då försöker jag lyssna. Däremot hade jag inte väntat mig att de moderata motargumenten skulle leda till en erotisk nattklubb i Belgien. Men låt oss ta det från början.

Att värna attraktionskraften i Sveriges främsta reseanledningar, som ofta är naturbaserade, är helt nödvändigt om besöksnäringen ska fortsätta att skapa jobb och tillväxt runt om i hela Sverige.

Dagen innan Lucia beslutade en majoritet i riksdagen att redan till sommaren återställa momsen på naturguidningar till 25 procent. Det innebär att företag som erbjuder guidade upplevelser i svensk natur får dagens moms på sex procent fyrfaldigad. Nu är förslaget ute på remiss och förhoppningsvis kommer svaren handla om naturturismens konkurrens- och växtkraft. Att värna attraktionskraften i Sveriges främsta reseanledningar, som ofta är naturbaserade, är helt nödvändigt om besöksnäringen ska fortsätta att skapa jobb och tillväxt runt om i hela Sverige. Men det handlar även om att tillgängliggöra fantastisk natur för fler, skapa ekonomiska mervärden kring skyddade områden, och stimulera en mer hållbar och klimatsmart utveckling på landsbygden.

Våra argument har också handlat om lika villkor för städernas och landsbygdens reseanledningar. Tillsammans med nationalekonomen Stefan Fölster skrev jag ett debattinlägg på Dagens Samhälle innan jul.
”Därför är det olyckligt att Moderaternas nyligen antagna budgetreservation innehåller förslag om kraftigt höjd moms för naturguider, medan storstädernas musik, teater, idrott och annan kultur ofta är momsbefriad och sällan beskattas med mer än sex procent i moms. Förslaget lär öka klyftorna mellan stad och land och kommer inte tjäna Sverige som attraktivt resmål.”

Det moderata svaret i mellandagarna blev överraskande positivt.
”Landsbygdens konkurrenskraft måste stärkas och principiellt är vi inte emot en låg moms på naturguider. Men reformen har varit otydlig, byråkratisk och få företag har fått ta del av den. Det är långt ifrån tillräckligt och mer behöver göras” skrev två moderata riksdagsledamöter.

Och med en liknande formulering bemöttes även kritiken i Land.
”Momssänkningen för turistguider var ingen dålig reform, men den var för smal och för få företag kom i åtnjutande. Vi har gjort avvägningar där stora breda reformer prioriterats.”

Några av de stora breda reformerna som gynnar landsbygden är enligt Moderaterna avskaffad flygskatt, stopp för inventering av skogarnas nyckelbiotoper och sänkt skatt på bensin och diesel. Däremot verkar inte förslag som både värnar framtidens klimat och bidrar till nya jobb på landsbygden stå särskilt högt på Moderaternas agenda.

Att gå en rond mot Lagrådet, som samlar några av landets kunnigaste jurister, är ingen enkel match.

Den moderata logiken att momssänkningens begränsningar ska rättas till med återställd högre moms för alla naturguider är också svår att begripa. Jag utesluter inte andra sätt att lagstifta på området, men upplägget att likställa förevisning av naturområde med besök i djurparker är enligt min mening en tillfredsställande lösning som minskar klyftan mellan stad och land. Att forsränning, hundspann och turridning ännu inte fått ta del av den lägre momsen är inte den förra regeringens fel. Den kritiken bör riktas mot Skatteverket som nitiskt försökt begränsa reformens omfattning.

En annan moderat invändning, hämtad från Skatteverket och Lagrådet, är att den sänkta momsen kan strida mot EU-rätten. Ett tufft argument att knäcka för oss som saknar juridisk spetskompetens på området. Att gå en rond mot Lagrådet, som samlar några av landets kunnigaste jurister, är ingen enkel match. Däremot kan man ju tycka att lagstiftning, även den som styr EU:s regelverk, borde vara begriplig och förutsägbar för oss medborgare.

Det är EU:s så kallade mervärdesskattedirektiv, som styr medlemsländernas lagstiftning när det gäller moms. I direktivets tredje bilaga (sidan 69) finns en förteckning över varor och tjänster som enligt EU kan beskattas med lägre moms. Visserligen saknas, åtminstone på den sidan, en förklaring till urvalet av undantag, men någon tanke fanns rimligen hos lagstiftarna. Jag tycker mig urskilja minst tre principer. Den första handlar om att livets nödtorft inte ska överbeskattas. Här ger bilagan exempel som att lägre moms är möjlig för livsmedel, sjukvård, läkemedel, sophämtning och begravningar. Den andra principen verkar ha som mål att uppmuntra andlig utveckling i en sund kropp. Därför kan momsen sänkas för bland annat böcker, tidningar, radio, teater, konserter och idrott. En tredje ambitionen förefaller vara att gynna internationell gemenskap. Rimligt då EU är sprunget ur ett projekt för fred och säkerhet i Europa, och där frihandel och fri rörlighet är unionens grundvalar. Lägre moms för turismtjänster som hotell, nöjesparker, camping, persontransporter och andra kulturella evenemang blir då logiskt.

På det hela taget en ganska träffande beskrivning av den verklighet som Sveriges naturguider har haft att hantera de senaste decennierna.

Jag avundas inte Skatteverkets uppdrag att avgöra vad som är vad, och dra gränser mellan olika verksamheter. Oavsett hur gränserna dras blir resultatet lätt bisarra inkonsekvenser som hängs ut i media. Låt mig nämna några exempel från de senaste åren. Häst och vagn räknas som persontransport, men hundspann gör det inte. Lektioner i ridhus anses vara idrott, men ridning i skogen är det inte. Inträde till djurpark ingår i den lägre kulturmomsen, medan en guidad älgsafari inte gjorde det. I vilken mån dessa dragna gränser är förenliga med EU-rätten vet jag inte. Däremot blev jag varse att när den förra regeringen med goda argument föreslog en lägre moms för förevisning av naturområde, då svarade Lagrådet att detta inte var förenligt med EU:s regelverk.

I sitt korta svar till regeringen i slutet av maj 2017 skriver Lagrådet att lagändringen förväntas skapa gränsdragningsproblem, är otydligt utformad och att förslaget framstår som mycket oprecist. Lagrådet hävdar att denna bristande precision innebär osäkerhet för de skattskyldiga. På det hela taget en ganska träffande beskrivning av den verklighet som Sveriges naturguider har haft att hantera de senaste decennierna.

Den tunga invändningen avlossas längre ner när Lagrådet avfärdar tanken att förevisning av naturområde kan likställas med inträde till djurparker.
”Redan det förhållandet att tillträdet till naturen inte är avgiftsbelagt utgör en väsentlig skillnad. Skillnaden mellan ett besök i en zoologisk trädgård och till exempel deltagande i en jakt- eller fisketur torde vara påtaglig. Det kan därför enligt Lagrådets mening inte finnas grund för att anse att skatteneutralitetsprincipen motiverar en lägre skattesats för de aktuella förevisningarna.”

För att ge ytterligare tyngd i sin argumentation hänvisar de namnkunniga juristerna till en EU-dom på området. En vägledande dom som rimligen borde handla om hur en djurpark definieras eller om guidningar enligt EU-rätten kan ske utanför en inhägnad. Att luta sig mot en tvist som behandlar något annat och där skillnaden, för att använda rådets egen formulering, ”torde vara påtaglig”, riskerar att uppfattas om ologiskt och ohederligt.

En tvist som handlar om hur begreppet ”biograf” ska tolkas när erotisk film förevisas i enskilda bås i det belgiska bolagets Erotic Center BVBA:s lokaler.

Men så är fallet. Underlagets enda citat från en vägledande dom hämtas från EU-domstolens avgörande den 18 mars 2010 i målet C-3/09. En tvist som handlar om hur begreppet ”biograf” ska tolkas när erotisk film förevisas i enskilda bås i det belgiska bolagets Erotic Center BVBA:s lokaler. På vilket sätt den domen är relevant för Lagrådets uppfattning framgår inte. Inte heller lyckas jag hitta något principiellt resonemang i domen som bringar klarhet i frågan om inträde till en djurpark kan likställas med betalningen till en naturguide. Varför Lagrådet över huvud taget refererar till domen förstår jag inte, men respekten och förtroendet för högre juridiska instanser fick sig en törn.

Kanske är det en tröst att det inte är första gången som Lagrådet sätter sig på tvären mot progressiva reformer. Jan Bergqvist (S), tidigare riksdagsledamot, hävdade i en artikel i Dagens Nyheter i juni 1995 att Lagrådet genom historien har motsatt sig åtta timmars arbetsdag, utökad semester, barnavårdslagen och kvinnliga domare.

Därmed faller ännu ett moderat argument platt till marken. Läxan, för både moderater och oss andra, borde bli att vara mer källkritiska när vi bedömer våra högsta juristers sanningar. Nästa vecka hoppas jag att förslaget att höja momsen för Sverige naturguider går i graven.
Det är bra för alla inblandade.

Månad: januari 2019

Missa inte möjligheterna runt Norra Kvill

Att förevisa vilda älgar och erotisk film