Han vågar prata om att begränsa

Nya och annorlunda upplevelser är turismens drivkraft, menar Doug Lansky.

Den amerikanska reseskribenten Doug Lansky var en uppfriskande ny bekantskap. Nyligen träffade jag honom i småländska Isaberg. Ljuvligt att lyssna på någon som kan turism, lyfter blicken, inte duckar för problemen, och samtidigt har ett grundbudskap om hållbar och lönsam turism. Doug Lansky var en av huvudtalarna på den lyckade nätverksträffen Forum för naturturism, som samlade företagare, beslutsfattare och branschfolk från hela landet.

Hans budskap kan summeras på följande vis.
Vi reser för att uppleva något annorlunda. Natur, kultur, människor eller specialintressen, men vi vill att detta något ska vara unikt och oförfalskat. Detta är turismens drivkraft, och då måste vi värna och vårda äktheten hos resmålets människor och deras natur- och kulturarv. Attraktionerna får inte förstöras eller utarmas av mass- eller överturism, vilket i sin tur kräver att alltför stora besöksvolymer måste hanteras, styras och dimensioneras. Lyckas vi med den balansgången finns förutsättningar att bygga en långsiktigt hållbar besöksnäring.

När lokalbefolkningen handgripligen protesterar mot turismen är det dåligt för både hållbarhet och affärer.

Detta är en ganska ny insikt i ett glesbefolkat land som Sverige. När turismen var ung väckte inte heller vår natur särskilt stort intresse. I städer som Barcelona och Venedig och på populära resmål som Mallorca runt Medelhavet är däremot överturism ett påtagligt problem. När lokalbefolkningen handgripligen protesterar mot turismen är det dåligt för både hållbarhet och affärer.

Där är Sverige inte än. Men Island har visat att resan mellan outvecklad destination till hajpat resmål kan gå väldigt snabbt. Och vi har en sak gemensam – nordisk natur har en stark dragningskraft. Vår egen besöksnäring växer dessutom redan så det knakar. Sedan millennieskiftet har turismens exportvärde här i Sverige ökat med 230 procent.
Globalt är tillväxten ännu mer dramatisk. Förra året noterade turismorganisationen UNWTO ett nytt rekord med 1 323 miljoner internationella ankomster. För 28 år sedan (1990) var siffran 435 miljoner och för 2030 är prognosen 1 800 miljoner internationella ankomster.

Vad innebär det för Sverige? På kort sikt, förhoppningsvis strålande affärer. Men vad händer sedan med hållbarhet, äkthet och kvalitetsupplevelser? Idag attraherar svenska nationalparker, inte minst utomlands. I några av parkerna skymtar turismens baksida med trafikkaos och överfyllda parkeringsplatser.

För fyra år sedan skrev Ekoturismföreningen (idag Naturturismföretagen) en gemensam debattartikel med LRF, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Under rubriken Reglera turism i känslig natur krävde en udda konstellation med fyra organisationer att Naturvårdsverket inte skulle släppa turismen vind för våg i våra nationalparker. Då valde myndigheten att slå dövörat till, men är det inte dags att nu börja diskutera dessa framtida utmaningar. Det blev en av mina funderingar efter föreläsningen med Doug Lansky.

Missade du nätverksträffen i Isaberg?
Notera att nästa höst träffas vi i Jämtland.
Vill du veta mer om Doug Lansky?
Här kan du lyssna på hans TED Talk i Stockholm från 2015

Att äta kakan och ha den kvar

Att äta kakan och ha den kvar
Borde inte natur- och ekoturism vara en affärsmöjlighet när nya naturreservat bildas? Foto: Staffan Widstrand

När Naturvårdsverket stolt berättar att Sverige får allt fler naturreservat, då invänder tunga företrädare för Sveriges skogsägare att dagens naturvårdspolitik har nått vägs ände. I Vilhelmina krävde nyligen närmare 600 personer stopp för fler naturreservat. Rimligen ett underbetyg för svensk naturvård. En infekterad skogsdebatt kretsar främst kring rödlistade arter, äganderätt och bioekonomins behov av mer råvaror. Bara i sällsynta fall nämns att skyddad natur är en möjlighet för naturturism, nya jobb och intäkter på landsbygden. Detta trots att turismens exportintäkter nu är ifatt landets dominerande exportmotor – skogsindustriprodukter.

I början av det här året fanns det drygt 4 700 reservat runt om i Sverige. Ökningen har varit särskilt hög de senaste åren. Sedan 2013 har det tillkommit över 800 reservat. Sammanlagt motsvarar de en landyta på mer än 185 000 hektar. Det är nästan lika mycket som vår näst största nationalpark Sarek.

Med andra ord, först får markägaren betalt för sin skog och faktiskt något över normalt marknadsvärde. Sedan kan samma träd användas många gånger till när släktens livsverk visas upp för betalande och intresserade besökare.

De senaste årens tillskott av skyddad natur borde i mina ögon vara en fantastisk möjlighet. Inte minst för mindre privata skogsägare med starka rötter i sin hembygd. Kanske inte alla, men åtminstone några markägare med intresse för natur, jakt och sportfiske borde ha haft goda möjligheter att göra sitt livs affär. Först ersätter staten intrånget när skogen inte längre får avverkas. Men i de flesta fall fortsätter markägaren att äga sin skog, och ofta påverkas varken jakt eller fiskevatten av det nya reservatet. Sedan adderar vi markägarens unika lokalkännedom och kanske även ett kulturellt kapital, i de fall man är tredje generationen eller mer på samma skogsfastighet. Sammantaget blir detta en utmärkt plattform för ett företag inom naturbaserad turism, som kan erbjuda boende, svamphelger, viltskådning, naturfoto, vandringspaket, jakt eller andra naturupplevelser.
Med andra ord, först får markägaren betalt för sin skog, och faktiskt något över normalt marknadsvärde. Sedan kan samma träd användas många gånger till när släktens livsverk visas upp för betalande och intresserade besökare.

Därför tänker jag att naturturism som affärsmöjlighet borde vara ett utmärkt smörjmedel när nya naturreservat bildas. Och borde inte markägarnas företrädare välkomna en alternativ affärsverksamhet, när man fått ersättning för att inte bedriva den ursprungliga. Många av oss får aldrig en sådan möjlighet – att både äta kakan och ha den kvar.

Kanske har jag missat något väsentligt i det här resonemanget. Men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför detta alternativ i stort sett lyser med sin frånvaro?
Det ska jag försöka svara på i framtida blogginlägg.